Godmorgon Sverige!

27/8 - forts
Siestan var välbehövlig. Därefter blev det en middag och vi var ett gäng på ca 40 pers som stormade in på The Mongolian Grill som var riktigt nice. Halva restaurangen stämde upp i kör och sjöng happy birthday dear Robert och personalen kom in med en sanslöst fet (stor samt kalloribomb nr1) desert som var jobbigt god. Efter middagen blev det utgång. Vi drog till ett sjunkt sunkit ställe som luktade källare och piss. Det fanns inget annat att göra än att beställa in 2 bärs och svepa och direkt efter även beställa in en tredje- 15 minuter senare var de slukade. Folk vällde in på stället och det är omöjligt att fatta med tanke på hur äckligt det var. Vi fortsatte i alla fall att dricka.


Det blev faktiskt inte sååå jävla sent, några fortsatte att festa vidare medan jag kände att sängen lockade rätt bra. Väl framme i residenset möttes jag av en av våra teamledare som håller i alla grejer. Under några dagar bor vi tillfälligt i ett korridorsboende och jag har bott med en pakistansk snubbe. Min teamledare tyckte jag var lite väl packad, tog min hand och ledde mig till ett annat rum på en annan våning för att jag inte skulle störa min roomies nattsömn. Och nej, vill direkt poäntera att jag inte var särskilt stökig eller gormig, bara sjukt full haha.
Kvällen blev hur som helst jävligt värd även fast det var weird att fira med så mycket folk man inte känner.

28/8
Upp ärketidigt och ner till mitt riktiga rum för att sen hasta vidare kl 8 för frukost. Fortfarande packad kändes allt lugnt, men under dagen kom den förbannade baksmällan med sjuklig huvudvärk.
Sen var det samling för diverse aktiviteter där en av teamledarna konstaterade:
- You got your first A Robert, in drinking!
Med tanke på gårdagen hade man kunnat tro att man gjort bort sig på något sätt, men icket. No worries, allt var svinlugnt.

Annars har dagen mest handlat om frustration. För något har fan hänt med ens språk. Pratar 10 gånger sämre engelska nu än när jag var i Brighton förra veckan. Varför? Det borde vara tvärtom? Får inte fram ord överhuvudtaget. Det känns som om tungan sväller och ut kommer bara haaaghh, urbb, böhhh osv.

Ångående ålder i det första inlägget är jag näst äldst här. En spanjor är året äldre och snittåldern ligger på 20,5-21. Inte så jävla Heman direkt.

Vad sker framöver? En massa fixande återstår- främst med kurser och boende. Just nu känner jag mig mest bara tom och rastlös- campuset är svinlitet, typ en tredjedel av det i Växjö och vi har knappt rört oss utanför. Vidare känns det lite drygt med att det försämrade språket skapar en massa barriärer. Löses knutarna upp blir saker fortsatt softa.
Helgen verkar bli lugn och det kan nog behövas efter att veckan varit riktigt intensiv.

Dags för sängen nu och ha det fortsatt bäst där hemma.
Cheers!

The journey has now begin

Heya!

Så var det dags att summera vad som skett de senaste dagarna, från det att resans gång till Waterloo, Kanada började. Det inleddes med en hektisk förvecka, med Brighton som resmål som avslutades bara två dagar innan avresan till Kanada. På söndagskvällen den 24/8 var det dags att bege sig till Arlanda flygplats för att kunna checka in kl 6.00 morgonen därpå för att vara ute i god tid för att inte missa flyget till New York.

Måndag 25/8

Väl vid incheckningen möttes jag av jävligt märkliga frågor och det visade sig att kontrollen i Stockholm var den hårdaste på hela resan. I USA började gränskontrollssnubben sjunga "Oh Canada" när han insåg vart jag var påväg och önskade mig en trevlig resa. Hade tur på flyget att sitta bredvid trevliga personer, men någon sömn blev det inte.

Efter dryga 13 timmars resande var jag äntligen framme i Toronto. När jag väl skulle hämta mitt bagage var min stora resväska inte där. Äckligt trött och sjukt less insåg jag att oturen slagit till, men va fan. Personalen för mitt flygbolag försökte genast hjälpa mig, men jag hade inga goda förhoppningar att det skulle lösa sig. Efter ca 90 minuters väntande var Dock min resväska i mina händer- någon hade tagit fel, insett detta och lämnat tillbaka väskan till incheckningen hos mitt flygbolag. Väl framme i Waterloo- ca 21 lokal tid, var jag sjukligt trött efter att ha varit vaken i över 40 timmar och jag hade kunnat somna på vad fan som helst.

Första riktiga dagen, 26/8 och första riktiga frukosten blev detta:

En sjukligt fet frukost till ett sjukligt fett pris, 75krs frukost. Heya! Skadet fortsätta så här lär jag vara ruinerad efter 2 veckor. Efteråt var det en del info men även en hel del chillande och presentationstränande samt se på ens nya omgivningar. Staden Waterloo har enligt uppgifter ca 117 000 invånare, men det har jag faen svårt att förstå. Känns snarare som 17 000 där metropoler som Vetlanda, Haparanda eller Kumla känns enorma i jämförelse.

Jag hookade i alla fall upp med två fransoser och en spanjor och vi drog till köpcentret precis utanför staden. Priserna verkade inte riktigt okej, behövde en ny tandborste och insåg att en bra- ni vet, typ en jävla pepsodent med lite specialgrejer!? gick på 60 spänn...

Vädret var som ni ser jävligt nice, 25-26 grader och inga moln. 7 riktigt bra skobutiker var det som förvånade mest. På eftermiddagen fortsatte alla aktiviteter för oss . Det mesta handlade om att fixa ett bättre boende och det hade löst sig vid dagens slut. Resultatet blev okej, 4 utbytesstudenter + några till jag inte har en aning om. Vi blev i alla fall en holländare, en fransos, en spanjack och så jag. På kvällen blev det dags för lite öl och vi hamnade givetvis på stadens fancy place. Full? Nej, bara ett skönt rusningstillstånd.

Onsdag 27/8

Det här har varit en riktigt hektisk dag. Möten med diverse proffesorer och även polisen. Lagarna i Kanada är sjukt mycket hårdare än i Sverige. Pissa utomhus? 300 dollar i böter. Vara berusad på offentlig plats? Du kan få sova ruset av dig hos snuten utan problem. Jag tror givetvis att de ville köra lite skrämselpropaganda, men vissa saker var fan helt störda. Det var tydligt att de verkligen ville att man skulle vara nykter för resten av ens liv.

Vidare har det sett ut så här. Vi har samordnade luncher, som för ovanlighetens skull inte kostar nåt. För ja, det har i stort sett bara handlat om konstanta utgifter.

Ska man försöka göra någon slags summering av alla intryck är en av de första ålder. Många är väldigt unga och jag vette fan om jag inte är äldst av de utbytesstudenter som är här. Jag insåg väldigt snabbt att jag inte har så mycket gemensamt med Yulia 18, från Ryssland som gillar att prata om rosa väskor. Stället här är annars rätt passande för henne då det känns väldigt pretto.

Man får t ex INTE röka närmare än 10 meter från någon byggnad, det är de ashårda med. Spärrjävlar. Det finns typ några ställen, eh mest parkeringar eller sk smoking trees man får stå vid. Det är väl typ som att ha dumstruten på skallen...

Jag har tyvärr blivit lite negativt överaskad av saker här. Visserligen tror jag att allt kommer falla på sin plats så småning om ju mer tiden går, men omgivningarna och att verkligen allt kostar apa sänker betyget. Ångrar absolut inte att jag drog, för som sagt, det kommer säkerligen att bli jävligt kul framöver.

Nu ser jag bara framemot kvällens ölhäng, födelsedag ska firas lagomt berusande. Några tomtar verkar dock smida konstiga planer och jag brukar ha svårt att tackla överaskningar även om de är av positiv mening.

Rörig summering? Rörigt is the shit.

Siesta innan ölhävningen börjar. Tills dess, på återskrivande.

Cheers!