...Dagar blir det när klockan nu passerat midnatt.
Lämnar Waterloo någon gång under lördag förmiddag för avresa till Toronto där det blir ett sista farväl till staden och lite folk, samt möta upp Jakob för att sedan åka vidare till New York.
Examperioden är i sitt slutskede, det har gått okej, men jag gillar vårt svenska system lite mer, även om det kan vara bra att samla credits under terminens gång.
Lite härligt reflekterande angående skillnader och likheter har också skett med folk från international office och andra utbytesstudenter som varit i Sverige.
Slutsatsen har blivit att vi har det jävligt bra hemmavid. Här på Laurier är Växjö är väldigt högt rankat när det gäller de som varit mest nöjda med sin utbytesstudentsvistelse.
Men det är nog också lite utav en smaksak och vad man förväntar sig innan vistelsen.
De flesta beger sig iväg under denna vecka. Vissa stannar visserligen åtta månader, men merparten har en fyra månaders vistelse. Denna kväll blev en inofficell avslutningsmiddag, passande nog på Mongolian Grill (där vi hade vår första gemensamma middag här i Waterloo). 25-30 pers slöt upp. Stämningen här har helt klart förändrats från totalt sprudlande till mera lågmäld och rätt deprimerande. Själv känner jag mig inte alls särskilt moloken, utan försöker konstatera att jag åker härifrån med väldigt trevliga minnen och upplevelser i bagaget.
Vad är mest påtagligt så här i slutet?
Känslan av att känna sig begränsad har inte direkt varit tilltalande under ens första 26 år, det är kanske därför man flyttat runt över dussinet gånger. Och är det något jag ändå anammat än mer här så är det just det faktum att fortsätta se nya vägar, ta tillvara och se möjligheterna än mer- att undvika att uttrycka sig med ordet aldrig. Lite härligt klischéaktigt, men oerhört funktionellt.
Väntar med spänning på kommande sommar.
Ett sista ryck väntar i veckan, sen blir det välbehövliga fyra veckors ledighet. New York och hem till Sverige igen, ja jävlar. Det ser jag framemot som fasen.
Over and out.
/Rob
måndag 15 december 2008
onsdag 3 december 2008
LIFE
Lite updates från senaste veckan, där fokus ligger på att plugga inför alla de exams man har nu i december. Sista föreläsningarna och seminarierna är avklarade. Kvar återstår att samla ihop fokus och prestera bra resultat på tentorna.
Det är en hel del saker som sker så här i slutet. Igår var det avslutning med LIFE - Lauriers internationella studentförening. En välbehövlig paus i pluggandet. Det här blev ett ypperligt tillfälle- om än något sentimentalt, att mingla runt i ett sobert tillstånd, minnas och tacka alla för en trevlig tid tillsammans. Vi fick även möjligheten att skriva några rader om varandra, som minne och tack. Mest förvånad blev en tysk som kom och sa; "- Hey Robert! You wrote in German, how crazy." Kom på mig själv med att den skoltyska man läst för 13 år sen ändå gjort ett avtryck haha.
Det smeds även lite trevligt sista-häng-planer. Jag kommer inte sakna varenda person som varit här, däremot hade detta givetvis inte varit detsamma utan alla människor.
När den formella LIFE-tillställningen var över drog vi informellt till en av skolpubarna för några kalla.
Jag måste säga att det bemötande vi fått här från alla volontärer har varit helt superbt. Det vill och ska jag försöka betala tillbaka i Växjö.
Förhoppningsvis kan man återgå att fokusera till studierna och därefter- när det nu blir, låta intrycken landa.
På återskrivande.
/Rob
Det är en hel del saker som sker så här i slutet. Igår var det avslutning med LIFE - Lauriers internationella studentförening. En välbehövlig paus i pluggandet. Det här blev ett ypperligt tillfälle- om än något sentimentalt, att mingla runt i ett sobert tillstånd, minnas och tacka alla för en trevlig tid tillsammans. Vi fick även möjligheten att skriva några rader om varandra, som minne och tack. Mest förvånad blev en tysk som kom och sa; "- Hey Robert! You wrote in German, how crazy." Kom på mig själv med att den skoltyska man läst för 13 år sen ändå gjort ett avtryck haha.
Det smeds även lite trevligt sista-häng-planer. Jag kommer inte sakna varenda person som varit här, däremot hade detta givetvis inte varit detsamma utan alla människor.
När den formella LIFE-tillställningen var över drog vi informellt till en av skolpubarna för några kalla.
Jag måste säga att det bemötande vi fått här från alla volontärer har varit helt superbt. Det vill och ska jag försöka betala tillbaka i Växjö.
Förhoppningsvis kan man återgå att fokusera till studierna och därefter- när det nu blir, låta intrycken landa.
På återskrivande.
/Rob
måndag 24 november 2008
Kompensationsskriva?
Nej, men kort och gott konstatera att måndagen innebar en månad kvar till julafton. En månad känns som ingenting och när dessa dagar har gått är Waterloo passé. Julfirande i New York tillsammans med Jakob och Erik.
Den här veckan är den sista med lektioner och tutorials. Äckligt skönt, även om en rätt hård tentaperiod väntar, men nu kan man strukturera upp dagarna precis hur man vill. Plugg, träning och kanske något berusningstillfälle.
Får till och från fortfarande overklighetskänslor över att jag faktiskt är här. Ännu mer ogreppbart blir det när man inser att sommaren var för ett bra tag sen, när den i ens minne ger skenet av att ha haft sitt slut för någon vecka sedan.
Får till och från fortfarande overklighetskänslor över att jag faktiskt är här. Ännu mer ogreppbart blir det när man inser att sommaren var för ett bra tag sen, när den i ens minne ger skenet av att ha haft sitt slut för någon vecka sedan.
En relativt lugn helg. Ost och vinafton under lördagen. Taxi hem nån kilometer pga att det var svinkallt ute. Söndagen flöt bara på, där Jakob och hans roadtrip crew passade på att stanna i Waterloo en sväng för en kopp te/kaffe. Det var minsann riktigt trevligt.
Kan även konstatera att man haft några bra lärare, samt en direkt svindålig. Kvalitén har överlag varit stabil, kanske inte på samtliga tutorials, men hur som helst har det varit nyttigt. Nyttigheterna denna vecka blir för övrigt papersskrivande. Tentaplugget bör sättas igång i helgen.
Jag avslutar med några bilder och hoppas att ni har det prima var ni än befinner er.
Det är i denna kåk, 98 Albert Street som jag huserar i
Albert Street - Tydligen på väg hem från skolan
Visst börjar man bli gammal, men nej, det är inte här jag går
Och här har vi han, Fikamannen
(Ja Mario, han fick en extra kram från dig)
fredag 21 november 2008
En evighet senare
Eller i alla fall sex veckor. Ni får ursäkta så hemskt mycket, har haft det lagomt hektiskt ett tag samt det faktum att jag varit förbannat slö. Ändring sker i alla fall nu.
Summering fr om 10 oktober 2008- förutom att ha gått från +20 till -10?
Fick Sverigebesök under aderton dagar i oktober. Det blev en riktigt härlig bussresa till New York där vi fick fem dagar att njuta utav staden. Bussresan i sig gick bra mycket smidigare än förväntat. Det blev väl lite för mycket dålig-b-thriller-känsla vid gränskontrollen på väg dit. Klockan var strax efter två på natten, regnet vräkte ner och där stod man och skulle förhöras vad angående de avsikter man hade för att vilja komma in i USA. Nåväl, det gick ändå hyfsat snabbt. Är man månne en av de första turisterna i NY som lyckas undvika att besöka ett endaste museum? Vetskapen om att man skall dit en gång till i december låg kanske bakom det en del, för så ointresserad av diverse antikviteter, konst etc är jag icket. Dagarna spenderades i alla fall med att strosa runt, turista, shoppa och bara peppra i sig överväldigande intryck från staden. Det som inte skall missas är Empire State Buliding. Upplev det gärna nattetid, det gav en otroligt vacker och mäktig vy cirka 300 meter upp i luften.
Toronto har gjorts nån gång till och ens intryck av den staden blir inte sämre. Till skillnad från vissa andra är jag ett fan av lite pompösare skyskapor, att den sen ligger vackert beläget vid lake Ontario gör saken inte mycket sämre. Gillar den skarpt. Efte NYvistelsen känns den inte alls särskilt stor, utan väldigt lagomt bra. Kan nog likna den vid ett NY i miniatyr. Sköna hak, trevlig atmosfär med folk som i tid och otid frågar om man behöver hjälp. Lite skillnad mot New York som kan ha gett en de mest otrevliga bemötandet i affärer nånsin. Nu var det väl inte så överallt, men i bra många butiker kändes det mest som att man ville casha in från köparna.
Waterloo och boendet? Att vakna upp till ljudet av ätande ekorrar utanför fönstret var man inte direkt van vid innan. Sen skall jag definitivt inte skaffa sex kids i framtiden, framför allt inte om någon får för sig att prata kinesiska. Det har lyckats bli stopp i båda toaletterna samtidigt (med innehåll) och det blev världens jävla kaos haha.
Staden i sig? Hit lär jag med största sannolikhet inte återvända under min livstid. Kanadas mest expansiva region måste bero på den högteknologi som finns här, för i övrigt känns det mera som ett slags småstadshillbillysamhälle. Parken som finns ett stenkast ifrån vårt hus är dock väldigt nice. Har träffat två svenskar som studerar vid stadens andra universitet och de är av ungefär samma uppfattning. Konstig atmosfär, konstigt folk. Nu ska jag inte spä på det här mer, för att konstatera kort; - jag har och har haft det bra här. Men som sig bör har man fått tid för reflektioner och perspektiv och det känns ändå skönt att veta att man trots allt är svensk. Vill definitivt inte påstå att jag saknar Växjö eller Sverige särskilt mycket i sig, utan det handlar mer om att kunna ha sin bas, där man vet hur saker är och fungerar, för att sedan utgå ifrån denna och fylla och lysa tillvaron med vad än man nu tar sig an.
Slöheten har tyvärr drabbat studierna en del, men även saker som att inte hålla sig igång fysiskt börjar märkas. Var tvungen att göra en deal med en roomie. För ens eget bästa blir de fyra sista veckorna här hardcorestudier samt tränande, annars kommer jag gå i fördrävet.
Kyla!? Ja visst är det så. Inte svinkallt, men nu- visserligen är det natt, kryper termometern ner till tio minusgrader och under de senaste dagarna har den legat på 2-7 minus. På det har vi cirka två decimeter snö. Ja jag är van, men det betyder inte att jag gillar det haha. Nedräkning för nästa sommar har börjat, bara 6,5 månader kvar.
Skall försöka att inte gå händelserna allt för mycket i förväg. Cirka en månad till jul. Försöker få till lite julstämning och det börjar så sakteliga lyckas (tack dollarstore). På schemat står det annars studier som sagt, men avslutning här blir trevlig med landskampf i hockey. Sverige - Kanada och dagen efter bär det av till NY för julefirande.
Annars har jag även lyckats se åtta biofilmer på dessa veckor. Det gör jag ju knappt på tre år hemma i Sverige haha.
- Max Payne - Mark Wahlberg gör det bra
- The Duchess - brittisk drama
- Rocknrolla - brittisk gangsterfil, underbar
- Changeline - Malkovich och Jolie, seg och långs som fan.
- James Bond - Quantom of Solace, jag blev besviken, den förra var klasser bättre
- Burn After Reading - Bröderna Cohen gör det igen, SE!
+ Två filmer som sågs i New York, vilka kommer jag tyvärr inte ihåg titlarna på -suck-
Dags för sömn och morgondagens måsten med tränande och studier. Därefter väntar ett välbehövligt vinhäng.
På återskrivande
WLU (i lila och gult) vs Guelph. Vinst för WLU med 5-0
Roomie Nieke und snö
Jakob Klasander välsingar oss med ett besök här i Waterloo
Waterloo und vinter 21 november 2008
Summering fr om 10 oktober 2008- förutom att ha gått från +20 till -10?
Fick Sverigebesök under aderton dagar i oktober. Det blev en riktigt härlig bussresa till New York där vi fick fem dagar att njuta utav staden. Bussresan i sig gick bra mycket smidigare än förväntat. Det blev väl lite för mycket dålig-b-thriller-känsla vid gränskontrollen på väg dit. Klockan var strax efter två på natten, regnet vräkte ner och där stod man och skulle förhöras vad angående de avsikter man hade för att vilja komma in i USA. Nåväl, det gick ändå hyfsat snabbt. Är man månne en av de första turisterna i NY som lyckas undvika att besöka ett endaste museum? Vetskapen om att man skall dit en gång till i december låg kanske bakom det en del, för så ointresserad av diverse antikviteter, konst etc är jag icket. Dagarna spenderades i alla fall med att strosa runt, turista, shoppa och bara peppra i sig överväldigande intryck från staden. Det som inte skall missas är Empire State Buliding. Upplev det gärna nattetid, det gav en otroligt vacker och mäktig vy cirka 300 meter upp i luften.
Toronto har gjorts nån gång till och ens intryck av den staden blir inte sämre. Till skillnad från vissa andra är jag ett fan av lite pompösare skyskapor, att den sen ligger vackert beläget vid lake Ontario gör saken inte mycket sämre. Gillar den skarpt. Efte NYvistelsen känns den inte alls särskilt stor, utan väldigt lagomt bra. Kan nog likna den vid ett NY i miniatyr. Sköna hak, trevlig atmosfär med folk som i tid och otid frågar om man behöver hjälp. Lite skillnad mot New York som kan ha gett en de mest otrevliga bemötandet i affärer nånsin. Nu var det väl inte så överallt, men i bra många butiker kändes det mest som att man ville casha in från köparna.
Waterloo och boendet? Att vakna upp till ljudet av ätande ekorrar utanför fönstret var man inte direkt van vid innan. Sen skall jag definitivt inte skaffa sex kids i framtiden, framför allt inte om någon får för sig att prata kinesiska. Det har lyckats bli stopp i båda toaletterna samtidigt (med innehåll) och det blev världens jävla kaos haha.
Staden i sig? Hit lär jag med största sannolikhet inte återvända under min livstid. Kanadas mest expansiva region måste bero på den högteknologi som finns här, för i övrigt känns det mera som ett slags småstadshillbillysamhälle. Parken som finns ett stenkast ifrån vårt hus är dock väldigt nice. Har träffat två svenskar som studerar vid stadens andra universitet och de är av ungefär samma uppfattning. Konstig atmosfär, konstigt folk. Nu ska jag inte spä på det här mer, för att konstatera kort; - jag har och har haft det bra här. Men som sig bör har man fått tid för reflektioner och perspektiv och det känns ändå skönt att veta att man trots allt är svensk. Vill definitivt inte påstå att jag saknar Växjö eller Sverige särskilt mycket i sig, utan det handlar mer om att kunna ha sin bas, där man vet hur saker är och fungerar, för att sedan utgå ifrån denna och fylla och lysa tillvaron med vad än man nu tar sig an.
Slöheten har tyvärr drabbat studierna en del, men även saker som att inte hålla sig igång fysiskt börjar märkas. Var tvungen att göra en deal med en roomie. För ens eget bästa blir de fyra sista veckorna här hardcorestudier samt tränande, annars kommer jag gå i fördrävet.
Kyla!? Ja visst är det så. Inte svinkallt, men nu- visserligen är det natt, kryper termometern ner till tio minusgrader och under de senaste dagarna har den legat på 2-7 minus. På det har vi cirka två decimeter snö. Ja jag är van, men det betyder inte att jag gillar det haha. Nedräkning för nästa sommar har börjat, bara 6,5 månader kvar.
Skall försöka att inte gå händelserna allt för mycket i förväg. Cirka en månad till jul. Försöker få till lite julstämning och det börjar så sakteliga lyckas (tack dollarstore). På schemat står det annars studier som sagt, men avslutning här blir trevlig med landskampf i hockey. Sverige - Kanada och dagen efter bär det av till NY för julefirande.
Annars har jag även lyckats se åtta biofilmer på dessa veckor. Det gör jag ju knappt på tre år hemma i Sverige haha.
- Max Payne - Mark Wahlberg gör det bra
- The Duchess - brittisk drama
- Rocknrolla - brittisk gangsterfil, underbar
- Changeline - Malkovich och Jolie, seg och långs som fan.
- James Bond - Quantom of Solace, jag blev besviken, den förra var klasser bättre
- Burn After Reading - Bröderna Cohen gör det igen, SE!
+ Två filmer som sågs i New York, vilka kommer jag tyvärr inte ihåg titlarna på -suck-
Dags för sömn och morgondagens måsten med tränande och studier. Därefter väntar ett välbehövligt vinhäng.
På återskrivande
WLU (i lila och gult) vs Guelph. Vinst för WLU med 5-0
Roomie Nieke und snö
Jakob Klasander välsingar oss med ett besök här i Waterloo
Waterloo und vinter 21 november 2008
torsdag 9 oktober 2008
En afton
Av manlighet.
Just nu förstår jag inte alls tjusningen med hösten utan har en konstant längtan efter sommaren.
Hur som helst. 10 snubbar slöt upp för chicken wings och några pitchers med bärs på ett trevligt utställe här i Waterloo. Stället visade en ruskigt bra match mellan Detroit -Toronto (svenskare möte kan det nog inte bli med tanke på de senate åren, dessutom satt ett flertal snubbar med 13 Sundintröjor), Toronto vann med 3-2. Samtidigt som vi såg matchen spelade vårt uthak Blue Swedes gamla dänga Hooked On a feeling och jag har ta mig fan aldrig känt mig mer svensk än så.
Det är aningens konfunderandes patetiskt, men man inser att patrioten inom en växer rätt mustigt när man befinner sig i främmande land och sen får möjligheten att besluda sig lite med svensk nationalism haha.
Efter vårt äckligt trevliga grabbhäng drog vi vidare, hamnade på en trevlig fest och drog sen vidare ett hak som visade sig vara ett salsaställe med en medelålder på strax under 30. Jag är väl egentligen inte den som skakar röv i första hand. Jens vad har inte du lärt dig under tiden i Mexico? Stället var faktiskt ändå så pass soft att det inte var svårt att ryckas med i allt och jag får nog tacka mina gener (far) för att jag har någon slags taktkänsla (även fast det inte är punk haha).
Hoppas bara inte folk är så jävla dumma och ber om en repris hemma i Sverige, då åker ni på däng, jag gör aldrig om det haha.
Ser annars som sagt framemot några dagar i New York kommande vecka. Det kommer bli ett väldigt härligt femdagarsbreak även fast det blir över 24h med buss ToR.
Ett av projekten blir att hitta ett par riktigt schyssta skor. Hittar jag det inte i NY kommer jag aldrig hitta det jag letar efter.
På tal om sulor. Mario, du har väl hört Battery Check - Millencolin?
Det blir din och min salsalåt i vår.
Just nu förstår jag inte alls tjusningen med hösten utan har en konstant längtan efter sommaren.
Hur som helst. 10 snubbar slöt upp för chicken wings och några pitchers med bärs på ett trevligt utställe här i Waterloo. Stället visade en ruskigt bra match mellan Detroit -Toronto (svenskare möte kan det nog inte bli med tanke på de senate åren, dessutom satt ett flertal snubbar med 13 Sundintröjor), Toronto vann med 3-2. Samtidigt som vi såg matchen spelade vårt uthak Blue Swedes gamla dänga Hooked On a feeling och jag har ta mig fan aldrig känt mig mer svensk än så.
Det är aningens konfunderandes patetiskt, men man inser att patrioten inom en växer rätt mustigt när man befinner sig i främmande land och sen får möjligheten att besluda sig lite med svensk nationalism haha.
Efter vårt äckligt trevliga grabbhäng drog vi vidare, hamnade på en trevlig fest och drog sen vidare ett hak som visade sig vara ett salsaställe med en medelålder på strax under 30. Jag är väl egentligen inte den som skakar röv i första hand. Jens vad har inte du lärt dig under tiden i Mexico? Stället var faktiskt ändå så pass soft att det inte var svårt att ryckas med i allt och jag får nog tacka mina gener (far) för att jag har någon slags taktkänsla (även fast det inte är punk haha).
Hoppas bara inte folk är så jävla dumma och ber om en repris hemma i Sverige, då åker ni på däng, jag gör aldrig om det haha.
Ser annars som sagt framemot några dagar i New York kommande vecka. Det kommer bli ett väldigt härligt femdagarsbreak även fast det blir över 24h med buss ToR.
Ett av projekten blir att hitta ett par riktigt schyssta skor. Hittar jag det inte i NY kommer jag aldrig hitta det jag letar efter.
På tal om sulor. Mario, du har väl hört Battery Check - Millencolin?
Det blir din och min salsalåt i vår.
måndag 6 oktober 2008
Crash! Boom! Bang!
Man skulle likt Roxette skulle kunna säga att senaste veckan varit som denna låt.
Fick upp studietempot avsevärt och som varade ända tills fredagen. Sedan kom vår husfest och efter det har ingenting varit sig likt.
Franskroomien Samuel fyllde 21 och det firade vi med brakfest hos oss. Vårt 9 rums crib blev värd för runt 50 gäster. Fem av oss som bor här laddade upp och delade på 2 liter vodka, 20 öl, en kvarting jäger, en vinare samt några cider. Folk dök upp i perfekt festtid mycket stilit klädda dagen/kvällen till ära. Det började lugnt och behagligt, men sen eskalerade saker till förmodligen den mest promillestinna festen någonsin.
Folk hängde ut från fönster från övervåningen och hade utan problem kunnat ramla och landa på skallen. Folk spydde i papperskorgar, rev sönder kläder, men framför allt så dansade och röjde folk konstant. Det höll på i nästan sju timmar.
Under tiden, jag vet inte när, hade jag fått för mig att brottas lite utomhus. Så det blev överfallsbrottning och sen världens jävla smäll rakt i asfalten. Tog emot, med ansiktet. Resultatet blev lättare skrapsår på näsa, haka, över/underläpp samt att de och kinderna var/är rejält uppsvällda. Tänderna fick sig en bra törn, har blivit något bättre efter några dagar, men blir det inte en större förbättring i slutet av veckan väntar tandläkaren.
Försatte mig i frivillig husarrest i tre dagar, men inser att jag måste gå ut imorgon. Lektioner väntar, dock är jag inte särskilt peppad på att visa mig ute bland folk med tanke på att jag vill dölja skiten med plåster. Ser ut som en treåring, på grund av att man betett sig som en treåring.
Vill inte påstå att jag är särskilt nöjd över det här och inser att det är en påpasslig varningssignal för framtiden. Man har det förbannat kul, men samtidigt är det verkligen inrutat, än mer än i Växjö skulle jag vilja påstå. På dagarna händer det egentligen inte speciellt mycket. Förutom att varje sekund som man kommer åt och är fri innehåller någon form av (socialisering) alkohol. Varje vecka är det någon som tycks fylla år och det skall så klart firas med en brakfest.
New York bär det av till under nästa vecka och då kommer säkert lite intressantare reflektioner än så här.
Paperskrivande väntar, men ni får några bilder från festen samt ett resultat av smällen.
Cyrille och födelsedagsbarnet Samuel
Arjan och Beatriz
Några av mina roomies. Nieke, Samuel och Sonia
Fest
Efter smällen. Uppsvällda kinder etc.
Fick upp studietempot avsevärt och som varade ända tills fredagen. Sedan kom vår husfest och efter det har ingenting varit sig likt.
Franskroomien Samuel fyllde 21 och det firade vi med brakfest hos oss. Vårt 9 rums crib blev värd för runt 50 gäster. Fem av oss som bor här laddade upp och delade på 2 liter vodka, 20 öl, en kvarting jäger, en vinare samt några cider. Folk dök upp i perfekt festtid mycket stilit klädda dagen/kvällen till ära. Det började lugnt och behagligt, men sen eskalerade saker till förmodligen den mest promillestinna festen någonsin.
Folk hängde ut från fönster från övervåningen och hade utan problem kunnat ramla och landa på skallen. Folk spydde i papperskorgar, rev sönder kläder, men framför allt så dansade och röjde folk konstant. Det höll på i nästan sju timmar.
Under tiden, jag vet inte när, hade jag fått för mig att brottas lite utomhus. Så det blev överfallsbrottning och sen världens jävla smäll rakt i asfalten. Tog emot, med ansiktet. Resultatet blev lättare skrapsår på näsa, haka, över/underläpp samt att de och kinderna var/är rejält uppsvällda. Tänderna fick sig en bra törn, har blivit något bättre efter några dagar, men blir det inte en större förbättring i slutet av veckan väntar tandläkaren.
Försatte mig i frivillig husarrest i tre dagar, men inser att jag måste gå ut imorgon. Lektioner väntar, dock är jag inte särskilt peppad på att visa mig ute bland folk med tanke på att jag vill dölja skiten med plåster. Ser ut som en treåring, på grund av att man betett sig som en treåring.
Vill inte påstå att jag är särskilt nöjd över det här och inser att det är en påpasslig varningssignal för framtiden. Man har det förbannat kul, men samtidigt är det verkligen inrutat, än mer än i Växjö skulle jag vilja påstå. På dagarna händer det egentligen inte speciellt mycket. Förutom att varje sekund som man kommer åt och är fri innehåller någon form av (socialisering) alkohol. Varje vecka är det någon som tycks fylla år och det skall så klart firas med en brakfest.
New York bär det av till under nästa vecka och då kommer säkert lite intressantare reflektioner än så här.
Paperskrivande väntar, men ni får några bilder från festen samt ett resultat av smällen.
Cyrille och födelsedagsbarnet Samuel
Arjan och Beatriz
Några av mina roomies. Nieke, Samuel och Sonia
Fest
Efter smällen. Uppsvällda kinder etc.
tisdag 30 september 2008
Höst
Har haft en längre period av allmän tillfredsställese och det kommer säkerligen fortsätta. Det härliga välbefinnandet får dock ta en kortare paus, för nu jagar jag enormt mycket tid. Tid som skall vara tillräcklig för att kunna slutföra ens måsten. Där dessa måsten i det här fallet avser en stor kaskad av papers, papers och åter papers. Sex stycken måste göras, där sista deadline för fyra av dem är nästa fredag, en med deadline imorgon (onsdag) samt den sista nästa tisdag. Tre mindre och tre större arbeten är det frågan om. Granskande, analyserande, reflekterande. 5-600 sidors läsning skall också ögnas igenom. Jag betvivlar det omöjliga, däremot sätter jag stora frågetecken kring hur arbetet med dessa papers skall struktureras för att nå slutgiltiga format.
Har precis tvångsskrivit ett mindre paper med litteraturläsning som bakgrund. Fem kvar och en attack på ytterligare ett skall strax ske. Därefter kommer lite sömn och sedan en ärketidig lektion imorgon.
När jag som bäst behöver fokus, flyger ens tankar iväg på föreläsningarna. En bakgrundskuliss av engelskt mumlande är det enda som uppfattas. En kopp kaffe för att hålla sig alert tas, för att sedermera göra sig påmind om att ens mage då och då tvärvänder just på grund av koffeinet. Haha, ja jag kan inte annat än att skratta åt hur otroligt bisarrt det känns.
En fest i fredags var hos en som bodde på tionde våningen och jag ogillar skarpt höjder. Balkongen hade i mina ögon ett alldeles för lågt räcke och jag är glad att jag var tillräckligt full för att inte besväras allt för mycket av det. Nu kommer känslan av att kasta sig ut och nej. Jag vill verkligen inte krascha hah. Jag vill bara hitta lite förbannad varmluft som kan pusha på en uppåt och som därmed kan förmå en att finna tillräckligt med energi för att nå dessa mål.
När jag tittade ut genom föreläsningsfönstret tidigare idag såg jag hur en slänt var fylld med löv. Det kändes så oerhört plötsligt. När kom den- hösten?
Jag har alltså för i helvete inte ens märkt att det är höst.
Har precis tvångsskrivit ett mindre paper med litteraturläsning som bakgrund. Fem kvar och en attack på ytterligare ett skall strax ske. Därefter kommer lite sömn och sedan en ärketidig lektion imorgon.
När jag som bäst behöver fokus, flyger ens tankar iväg på föreläsningarna. En bakgrundskuliss av engelskt mumlande är det enda som uppfattas. En kopp kaffe för att hålla sig alert tas, för att sedermera göra sig påmind om att ens mage då och då tvärvänder just på grund av koffeinet. Haha, ja jag kan inte annat än att skratta åt hur otroligt bisarrt det känns.
En fest i fredags var hos en som bodde på tionde våningen och jag ogillar skarpt höjder. Balkongen hade i mina ögon ett alldeles för lågt räcke och jag är glad att jag var tillräckligt full för att inte besväras allt för mycket av det. Nu kommer känslan av att kasta sig ut och nej. Jag vill verkligen inte krascha hah. Jag vill bara hitta lite förbannad varmluft som kan pusha på en uppåt och som därmed kan förmå en att finna tillräckligt med energi för att nå dessa mål.
När jag tittade ut genom föreläsningsfönstret tidigare idag såg jag hur en slänt var fylld med löv. Det kändes så oerhört plötsligt. När kom den- hösten?
Jag har alltså för i helvete inte ens märkt att det är höst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)