Höst

Har haft en längre period av allmän tillfredsställese och det kommer säkerligen fortsätta. Det härliga välbefinnandet får dock ta en kortare paus, för nu jagar jag enormt mycket tid. Tid som skall vara tillräcklig för att kunna slutföra ens måsten. Där dessa måsten i det här fallet avser en stor kaskad av papers, papers och åter papers. Sex stycken måste göras, där sista deadline för fyra av dem är nästa fredag, en med deadline imorgon (onsdag) samt den sista nästa tisdag. Tre mindre och tre större arbeten är det frågan om. Granskande, analyserande, reflekterande. 5-600 sidors läsning skall också ögnas igenom. Jag betvivlar det omöjliga, däremot sätter jag stora frågetecken kring hur arbetet med dessa papers skall struktureras för att nå slutgiltiga format.
Har precis tvångsskrivit ett mindre paper med litteraturläsning som bakgrund. Fem kvar och en attack på ytterligare ett skall strax ske. Därefter kommer lite sömn och sedan en ärketidig lektion imorgon.

När jag som bäst behöver fokus, flyger ens tankar iväg på föreläsningarna. En bakgrundskuliss av engelskt mumlande är det enda som uppfattas. En kopp kaffe för att hålla sig alert tas, för att sedermera göra sig påmind om att ens mage då och då tvärvänder just på grund av koffeinet. Haha, ja jag kan inte annat än att skratta åt hur otroligt bisarrt det känns.

En fest i fredags var hos en som bodde på tionde våningen och jag ogillar skarpt höjder. Balkongen hade i mina ögon ett alldeles för lågt räcke och jag är glad att jag var tillräckligt full för att inte besväras allt för mycket av det. Nu kommer känslan av att kasta sig ut och nej. Jag vill verkligen inte krascha hah. Jag vill bara hitta lite förbannad varmluft som kan pusha på en uppåt och som därmed kan förmå en att finna tillräckligt med energi för att nå dessa mål.

När jag tittade ut genom föreläsningsfönstret tidigare idag såg jag hur en slänt var fylld med löv. Det kändes så oerhört plötsligt. När kom den- hösten?
Jag har alltså för i helvete inte ens märkt att det är höst.