Av manlighet.
Just nu förstår jag inte alls tjusningen med hösten utan har en konstant längtan efter sommaren.
Hur som helst. 10 snubbar slöt upp för chicken wings och några pitchers med bärs på ett trevligt utställe här i Waterloo. Stället visade en ruskigt bra match mellan Detroit -Toronto (svenskare möte kan det nog inte bli med tanke på de senate åren, dessutom satt ett flertal snubbar med 13 Sundintröjor), Toronto vann med 3-2. Samtidigt som vi såg matchen spelade vårt uthak Blue Swedes gamla dänga Hooked On a feeling och jag har ta mig fan aldrig känt mig mer svensk än så.
Det är aningens konfunderandes patetiskt, men man inser att patrioten inom en växer rätt mustigt när man befinner sig i främmande land och sen får möjligheten att besluda sig lite med svensk nationalism haha.
Efter vårt äckligt trevliga grabbhäng drog vi vidare, hamnade på en trevlig fest och drog sen vidare ett hak som visade sig vara ett salsaställe med en medelålder på strax under 30. Jag är väl egentligen inte den som skakar röv i första hand. Jens vad har inte du lärt dig under tiden i Mexico? Stället var faktiskt ändå så pass soft att det inte var svårt att ryckas med i allt och jag får nog tacka mina gener (far) för att jag har någon slags taktkänsla (även fast det inte är punk haha).
Hoppas bara inte folk är så jävla dumma och ber om en repris hemma i Sverige, då åker ni på däng, jag gör aldrig om det haha.
Ser annars som sagt framemot några dagar i New York kommande vecka. Det kommer bli ett väldigt härligt femdagarsbreak även fast det blir över 24h med buss ToR.
Ett av projekten blir att hitta ett par riktigt schyssta skor. Hittar jag det inte i NY kommer jag aldrig hitta det jag letar efter.
På tal om sulor. Mario, du har väl hört Battery Check - Millencolin?
Det blir din och min salsalåt i vår.
torsdag 9 oktober 2008
måndag 6 oktober 2008
Crash! Boom! Bang!
Man skulle likt Roxette skulle kunna säga att senaste veckan varit som denna låt.
Fick upp studietempot avsevärt och som varade ända tills fredagen. Sedan kom vår husfest och efter det har ingenting varit sig likt.
Franskroomien Samuel fyllde 21 och det firade vi med brakfest hos oss. Vårt 9 rums crib blev värd för runt 50 gäster. Fem av oss som bor här laddade upp och delade på 2 liter vodka, 20 öl, en kvarting jäger, en vinare samt några cider. Folk dök upp i perfekt festtid mycket stilit klädda dagen/kvällen till ära. Det började lugnt och behagligt, men sen eskalerade saker till förmodligen den mest promillestinna festen någonsin.
Folk hängde ut från fönster från övervåningen och hade utan problem kunnat ramla och landa på skallen. Folk spydde i papperskorgar, rev sönder kläder, men framför allt så dansade och röjde folk konstant. Det höll på i nästan sju timmar.
Under tiden, jag vet inte när, hade jag fått för mig att brottas lite utomhus. Så det blev överfallsbrottning och sen världens jävla smäll rakt i asfalten. Tog emot, med ansiktet. Resultatet blev lättare skrapsår på näsa, haka, över/underläpp samt att de och kinderna var/är rejält uppsvällda. Tänderna fick sig en bra törn, har blivit något bättre efter några dagar, men blir det inte en större förbättring i slutet av veckan väntar tandläkaren.
Försatte mig i frivillig husarrest i tre dagar, men inser att jag måste gå ut imorgon. Lektioner väntar, dock är jag inte särskilt peppad på att visa mig ute bland folk med tanke på att jag vill dölja skiten med plåster. Ser ut som en treåring, på grund av att man betett sig som en treåring.
Vill inte påstå att jag är särskilt nöjd över det här och inser att det är en påpasslig varningssignal för framtiden. Man har det förbannat kul, men samtidigt är det verkligen inrutat, än mer än i Växjö skulle jag vilja påstå. På dagarna händer det egentligen inte speciellt mycket. Förutom att varje sekund som man kommer åt och är fri innehåller någon form av (socialisering) alkohol. Varje vecka är det någon som tycks fylla år och det skall så klart firas med en brakfest.
New York bär det av till under nästa vecka och då kommer säkert lite intressantare reflektioner än så här.
Paperskrivande väntar, men ni får några bilder från festen samt ett resultat av smällen.
Cyrille och födelsedagsbarnet Samuel
Arjan och Beatriz
Några av mina roomies. Nieke, Samuel och Sonia
Fest
Efter smällen. Uppsvällda kinder etc.
Fick upp studietempot avsevärt och som varade ända tills fredagen. Sedan kom vår husfest och efter det har ingenting varit sig likt.
Franskroomien Samuel fyllde 21 och det firade vi med brakfest hos oss. Vårt 9 rums crib blev värd för runt 50 gäster. Fem av oss som bor här laddade upp och delade på 2 liter vodka, 20 öl, en kvarting jäger, en vinare samt några cider. Folk dök upp i perfekt festtid mycket stilit klädda dagen/kvällen till ära. Det började lugnt och behagligt, men sen eskalerade saker till förmodligen den mest promillestinna festen någonsin.
Folk hängde ut från fönster från övervåningen och hade utan problem kunnat ramla och landa på skallen. Folk spydde i papperskorgar, rev sönder kläder, men framför allt så dansade och röjde folk konstant. Det höll på i nästan sju timmar.
Under tiden, jag vet inte när, hade jag fått för mig att brottas lite utomhus. Så det blev överfallsbrottning och sen världens jävla smäll rakt i asfalten. Tog emot, med ansiktet. Resultatet blev lättare skrapsår på näsa, haka, över/underläpp samt att de och kinderna var/är rejält uppsvällda. Tänderna fick sig en bra törn, har blivit något bättre efter några dagar, men blir det inte en större förbättring i slutet av veckan väntar tandläkaren.
Försatte mig i frivillig husarrest i tre dagar, men inser att jag måste gå ut imorgon. Lektioner väntar, dock är jag inte särskilt peppad på att visa mig ute bland folk med tanke på att jag vill dölja skiten med plåster. Ser ut som en treåring, på grund av att man betett sig som en treåring.
Vill inte påstå att jag är särskilt nöjd över det här och inser att det är en påpasslig varningssignal för framtiden. Man har det förbannat kul, men samtidigt är det verkligen inrutat, än mer än i Växjö skulle jag vilja påstå. På dagarna händer det egentligen inte speciellt mycket. Förutom att varje sekund som man kommer åt och är fri innehåller någon form av (socialisering) alkohol. Varje vecka är det någon som tycks fylla år och det skall så klart firas med en brakfest.
New York bär det av till under nästa vecka och då kommer säkert lite intressantare reflektioner än så här.
Paperskrivande väntar, men ni får några bilder från festen samt ett resultat av smällen.
Cyrille och födelsedagsbarnet Samuel
Arjan och Beatriz
Några av mina roomies. Nieke, Samuel och Sonia
Fest
Efter smällen. Uppsvällda kinder etc.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)