...Dagar blir det när klockan nu passerat midnatt.
Lämnar Waterloo någon gång under lördag förmiddag för avresa till Toronto där det blir ett sista farväl till staden och lite folk, samt möta upp Jakob för att sedan åka vidare till New York.
Examperioden är i sitt slutskede, det har gått okej, men jag gillar vårt svenska system lite mer, även om det kan vara bra att samla credits under terminens gång.
Lite härligt reflekterande angående skillnader och likheter har också skett med folk från international office och andra utbytesstudenter som varit i Sverige.
Slutsatsen har blivit att vi har det jävligt bra hemmavid. Här på Laurier är Växjö är väldigt högt rankat när det gäller de som varit mest nöjda med sin utbytesstudentsvistelse.
Men det är nog också lite utav en smaksak och vad man förväntar sig innan vistelsen.
De flesta beger sig iväg under denna vecka. Vissa stannar visserligen åtta månader, men merparten har en fyra månaders vistelse. Denna kväll blev en inofficell avslutningsmiddag, passande nog på Mongolian Grill (där vi hade vår första gemensamma middag här i Waterloo). 25-30 pers slöt upp. Stämningen här har helt klart förändrats från totalt sprudlande till mera lågmäld och rätt deprimerande. Själv känner jag mig inte alls särskilt moloken, utan försöker konstatera att jag åker härifrån med väldigt trevliga minnen och upplevelser i bagaget.
Vad är mest påtagligt så här i slutet?
Känslan av att känna sig begränsad har inte direkt varit tilltalande under ens första 26 år, det är kanske därför man flyttat runt över dussinet gånger. Och är det något jag ändå anammat än mer här så är det just det faktum att fortsätta se nya vägar, ta tillvara och se möjligheterna än mer- att undvika att uttrycka sig med ordet aldrig. Lite härligt klischéaktigt, men oerhört funktionellt.
Väntar med spänning på kommande sommar.
Ett sista ryck väntar i veckan, sen blir det välbehövliga fyra veckors ledighet. New York och hem till Sverige igen, ja jävlar. Det ser jag framemot som fasen.
Over and out.
/Rob
måndag 15 december 2008
onsdag 3 december 2008
LIFE
Lite updates från senaste veckan, där fokus ligger på att plugga inför alla de exams man har nu i december. Sista föreläsningarna och seminarierna är avklarade. Kvar återstår att samla ihop fokus och prestera bra resultat på tentorna.
Det är en hel del saker som sker så här i slutet. Igår var det avslutning med LIFE - Lauriers internationella studentförening. En välbehövlig paus i pluggandet. Det här blev ett ypperligt tillfälle- om än något sentimentalt, att mingla runt i ett sobert tillstånd, minnas och tacka alla för en trevlig tid tillsammans. Vi fick även möjligheten att skriva några rader om varandra, som minne och tack. Mest förvånad blev en tysk som kom och sa; "- Hey Robert! You wrote in German, how crazy." Kom på mig själv med att den skoltyska man läst för 13 år sen ändå gjort ett avtryck haha.
Det smeds även lite trevligt sista-häng-planer. Jag kommer inte sakna varenda person som varit här, däremot hade detta givetvis inte varit detsamma utan alla människor.
När den formella LIFE-tillställningen var över drog vi informellt till en av skolpubarna för några kalla.
Jag måste säga att det bemötande vi fått här från alla volontärer har varit helt superbt. Det vill och ska jag försöka betala tillbaka i Växjö.
Förhoppningsvis kan man återgå att fokusera till studierna och därefter- när det nu blir, låta intrycken landa.
På återskrivande.
/Rob
Det är en hel del saker som sker så här i slutet. Igår var det avslutning med LIFE - Lauriers internationella studentförening. En välbehövlig paus i pluggandet. Det här blev ett ypperligt tillfälle- om än något sentimentalt, att mingla runt i ett sobert tillstånd, minnas och tacka alla för en trevlig tid tillsammans. Vi fick även möjligheten att skriva några rader om varandra, som minne och tack. Mest förvånad blev en tysk som kom och sa; "- Hey Robert! You wrote in German, how crazy." Kom på mig själv med att den skoltyska man läst för 13 år sen ändå gjort ett avtryck haha.
Det smeds även lite trevligt sista-häng-planer. Jag kommer inte sakna varenda person som varit här, däremot hade detta givetvis inte varit detsamma utan alla människor.
När den formella LIFE-tillställningen var över drog vi informellt till en av skolpubarna för några kalla.
Jag måste säga att det bemötande vi fått här från alla volontärer har varit helt superbt. Det vill och ska jag försöka betala tillbaka i Växjö.
Förhoppningsvis kan man återgå att fokusera till studierna och därefter- när det nu blir, låta intrycken landa.
På återskrivande.
/Rob
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)